Prövningen av en sjukskrivens persons förmåga att arbeta hos annan arbetsgivare, samt prövningen mot hela arbetsmarknaden kan efter den 1 januari utebli eller skjutas upp om det finns särskilda skäl mot det. Det är effekten av en ny lag.
En så kallad rehabiliteringskedja infördes den 1 juli 2008 med nya regler för rätt till sjukpenning vid sjukdom. Prövningen av en sjukskriven persons arbetsförmåga ska nu äga rum vid särskilda tidpunkter och förutsättningen för ersättning ändras med tiden.
Försäkringskassan ska bl a bedöma om den sjukskrivne från och med dag 181, om det inte finns särskilda skäl mot det, kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. För att särskilda skäl ska föreligga krävs stor sannolikhet för att den sjukskrivne kan återgå i arbete hos den egna arbetsgivaren i samma omfattning som tidigare inom 365 dagar.
Reformen innebar även att den tid under vilken en person kan få sjukpenning med 80 % av inkomsten begränsades till 364 dagar. Därefter kan, efter ansökan, förlängd sjukpenning beviljas med 75 % för ytterligare 550 dagar. Om det finns synnerliga skäl, t ex om den sjukskrivne lider av en mycket allvarlig sjukdom, kan sjukpenning beviljas utan någon tidsbegränsning med 80 % av inkomsten (se härom Kyrkfack 2008 nr 4).
Genom en lagändring som gäller från och med den 1 januari 2010 har riksdagen nu beslutat att en sjukskriven persons förmåga att försörja sig efter dag 180 genom annat förvärvsarbete än hos hans eller hennes arbetsgivare, inte ska beaktas om det finns särskilda skäl mot det eller om det i annat fall kan anses oskäligt. Även när den sjukskrivne haft sin arbetsförmåga nedsatt under 365 dagar ska prövningen mot hela arbetsmarknaden skjutas upp om det skulle anses oskäligt att göra sådan prövning. Den som har en allvarlig sjukdom ska kunna få sjukpenning med 80 % av inkomsten också när de maximala 364 dagarna är förbrukade, om det kan anses oskäligt att i stället hänvisa personen till Arbetsförmedlingen.
Bakgrunden till lagändringen är att de uppmärksammats att det finns situationer när det skulle vara oskäligt att dra in den försäkrades sjukpenning med hänsyn till att arbetsförmåga i större utsträckning finns i annat arbete än hos den ordinarie arbetsgivaren.
Exempelvis är det inte rimligt att den som är sjuk ska säga upp sig för att söka annat arbete om man bedömer att arbetsförmågan kommer att försämras så att personen framöver får svårt att klara också andra jobb. En person med nedsatt arbetsförmåga på grund av behandling som ska förebygga en allvarlig sjukdom, t ex vid cancer, får också vara kvar i sjuförsäkringen.
Även vid lång rehabilitering enligt plan som godkänts av Försäkringskassan ska den som är sjukskriven inte behöva prövas mot hela arbetsmarknaden. Dessutom ska den som har en sjukdom som förvärras, såsom multipel skleros, få vara kvar i sjukförsäkringen även om personen under vissa perioder skulle kunna klara ett annat arbete.
Robert Svec, Förbundsjurist Kyrkans Akademikerförbund
