Kyrkomötet har nu sammanträtt för innevarande år. I samband härmed har en rad olika frågor rörande bland annat kyrkoordningen diskuterats. I vissa avseenden har detta också resulterat i ändringar och justeringar av regelverket. Här nedan refereras några av de förändringar som, om inte annat anges, börjar gälla den 1 januari 2010.

Tydligare ansvarsfördelning

Kyrkomötet har nu beslutat att skapa en tydligare ansvarsfördelning på så sätt att kyrkoherden genom uttryckliga bestämmelser i kyrkoordningen (KO) får i uppdrag att leda all verksamhet i en församling och pastoratssamfällighet. Kyrkorådet och kyrkonämnden är naturligtvis fortfarande styrelse i församling respektive samfällighet.

Det är nu alltså fråga om ett förtydligande i 2 kap 5 och 8 §§ samt 5 kap 1 a § KO. Det som förtydligas i KO är att kyrkoherdens ledningsansvar inte som tidigare endast ska omfatta församlingens grundläggande uppgift; gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Genom Kyrkomötets beslut kommer det operativa ledningsansvaret att omfatta all verksamhet.

Utvidgningen är i linje med den i Svenska kyrkans överklagandenämnd redan utvecklade praxisen och innebär alltså att den uttolkningen som nämnden gjort nu kommer till klart uttryck. Fortsättningsvis kommer därför även det ledningsansvar som inte kan anses tillhöra den grundläggande uppgiften att falla på kyrkoherden. Samtidigt är det viktigt framhålla att kyrkoherden så snart behov finns också överväger att delegera ledningsuppgiften och att detta sker på ett för alla tydligt sätt.

Kyrkoherdens arbetsmiljöansvar regleras inte i KO. Arbetsmiljöansvaret vilar enligt arbetsmiljölagen på arbetsgivaren, dvs församling eller samfällighet. I vad mån kyrkoherden i sin egenskap av ledningsansvarig kommer att kunna hållas ansvarig för brott mot arbetsmiljölagen beror – såsom rättspraxis ser ut – på om kyrkoherden har fått den utbildning, samt de redskap och befogenheter som krävs. Detsamma gäller förstås den till vilken kyrkoherden har delegerat visst ledningsansvar.

Om den som mottagit delegering av någon anledning upplever sig inte kunna leva upp till kraven bör han eller hon omgående returnera ansvaret till överordnad chef eller ansvarigt beslutsorgan. All delegering och återförande av delegering bör vara skriftlig för att undvika oklarhet i organisationen.

Beslutsprövning

Kyrkoherde får rätt att begära prövning

I KO finns ett förfarande för överprövning av beslut som i huvudsak motsvarar den så kallade laglighetsprövning som finns för kommunala beslut. Beslutsprövningen är formell på så sätt att det utifrån vissa i KO angivna grunder prövas om ett beslut överensstämmer med regelsystemet.

Domkapitlet prövar som första instans ärenden om beslutsprövning. Domkapitlets beslut kan i sin tur överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Det beslut som kan fattas vid beslutsprövning gäller om det prövade beslutet ska stå kvar eller upphävas. Överprövningsinstansen kan således inte i sak ändra det beslut som prövas. I dag kan en kyrkoherde begära beslutsprövning av församlings eller samfällighets beslut endast om han eller hon är folkbokförd i församlingen eller, om det handlar om beslut av en samfällighet, i någon av församlingarna i samfälligheten.

Genom ändring i 57 kap 8 § KO kommer dock kyrkoherden oavsett tillhörighet till församlingen eller någon av samfällighetens församlingar att kunna begära beslutsprövning av beslut som fattats av församlingen respektive samfälligheten, pastoratsamfällighet såväl som flerpastoratssamfällighet. Detta innebär således att kyrkoherden ges möjlighet att ytterst få ett beslut prövat hos Svenska kyrkans överklagandenämnd.

Den nya ordningen motiveras främst utifrån det tillsynsansvar som kyrkoherden har beträffande all verksamhet och att kyrkoherden som ledamot i kyrkoråd och kyrkonämnd därför bör ha samma rätt att begära beslutsprövning som de valda ledamöterna. Detta har ansetts vara ett bra sätt att bevara balansen i den gemensamma ansvarslinjen mellan förtroendevalda och vigningstjänsten.

Åtgärder vid upphävt beslut

KO:s bestämmelser ska tillämpas så att rätt och rättvisa råder. Möjligheten att överklaga och få sin sak prövad är därför av grundläggande betydelse.

Beslutsprövningen är i detta avseende en form av tillsyn över den demokratiska organisationen i församlingar, samfälligheter och stift. Därför skulle det också vara oacceptabelt att enskilda medlemmar eller organisatoriska delar medvetet obstruerade mot det gemensamma regelsystemet genom att inte rätta sig efter överprövningsinstansens beslut.

I KO finns dock inte i egentlig mening någon form av sanktioner mot en församling, samfällighet eller ett stift som inte följer ett ändrat beslut av överprövningsinstansen. Några sanktioner införs inte heller nu i KO. Däremot kommer enligt 57 kap 20 § KO uttryckligen gälla, att när ett beslut upphävts och om detta redan har verkställts, det organ som fattat beslutet ska se till att verkställigheten rättas i den utsträckning som är möjligt. Ett beslut om rättelse ska också fattas så snart som möjligt.

Vidare ska en församling eller samfällighet senast tre månader efter det att ett beslut har upphävts meddela domkapitlet vilka åtgärder som vidtagits med anledning av upphävandet. Detta gäller dock inte ett upphävt beslut som fattats av stift. Skälet till detta är att beslut av stift nu kommer gå direkt till Svenska kyrkans överklagandenämnd för prövning och att nämnden inte har samma ställning gentemot stiften som domkapitlet har i relation till den lokala nivån. Svenska kyrkans överklagandenämnd blir således första och enda instans när det gäller beslutsprövning av beslut som fattats av ett stift.

Tillsättning av domprost

Domprosten är kyrkoherde för den församling där stiftets domkyrka är belägen. Domprosten har också särskilda uppgifter, bland annat som vice ordförande i domkapitlet och biskopens ersättare som ledamot i stiftsstyrelsen. Detta har ansetts motivera en särskild ordning för att utse den som ska tillsättas som domprost.

En befattning som domprost har tidigare tillsatts av stiftsstyrelsen. Denna ordning ändras nu på så sätt att en särskild tillsättningsnämnd ska få uppgiften, 34 kap 12 § KO. Biskopen ska vara självskriven ordförande och stiftsstyrelsen och den lokala nivån ska utse vardera tre ledamöter och lika många ersättare. Stiftsstyrelsen ska vidare utse en ersättare för biskopen som ledamot medan nämnden inom sig utser en vice ordförande.

I Uppsala stift är det ärkebiskopen som kommer vara självskriven ledamot och ordförande i tillsättningsnämnden, eftersom domkyrkoförsamlingen ligger inom ärkebiskopens pastorala område.

Val av biskop

Vid biskopsval har bland annat de som är anställda som präster rösträtt. Diakonerna saknar emellertid för närvarande rätt att rösta.

Frågan om diakonernas rösträtt vid biskopsval hänger samman med frågan om diakonatets ställning i Svenska kyrkan. I dag ingår också diakonerna i det treledade ämbetet och står under biskopens och domkapitlets tillsyn. Detta är skälet till att en diakon kan vara ledamot av domkapitlet och även kan delta i valet av den präst eller diakon som ska vara ledamot där.

I enlighet med detta får nu även diakonerna vara med och utse biskop. Denna ändring i 8 kap 13–14 a §§ KO är således ett sätt att synliggöra det som kyrkan säger om sin syn på vigningen till tjänst. Samtidigt med denna ändring införs även den begränsningen att det är präster och diakoner anställda tillsvidare eller på viss tid med minst sex månaders anställningstid som omfattas av rösträtten.

Sekretess för präst-och diakonkandidat

Huvudregeln är att var och en har rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar. Rätten får emellertid begränsas om det är särskilt motiverat med hänsyn till bland annat skyddet för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.

I kyrkans antagningsverksamhet för uppdrag som präst eller diakon kan det förekomma uppgifter av känslig natur rörande enskildas personliga förhållanden. Detta gäller inte minst sådana handlingar som utgör underlag för domkapitlens lämplighetsprövning men även i pastoralinstitutens utbildningsverksamhet kan sådana uppgifter förekomma.

I dag saknas dock en uttrycklig möjlighet i KO att skydda uppgifter om enskilda personer som genomgår antagning till uppdrag som präst eller diakon i Svenska kyrkan. Samtidigt kan det förekomma uppgifter om de sökande som är klart skyddsvärda.

Kyrkomötet har därför genom en ny bestämmelse i 54 kap 4 b § KO beslutat om sekretess för handlingar i verksamhet som avser antagning till uppdraget som präst eller diakon när det gäller uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Bara om det står klart att någon skada för den enskilde eller dennes närstående inte uppstår får uppgifterna röjas.

För att denna ändring i KO ska bli gällande krävs dock likalydande beslut av Kyrkomötet vid sammanträdet två på varandra följande år. Beslut härom måste således fattas även under Kyrkomötet 2010. Dag för ikraftträdande har därför föreslagits bli den 1 januari 2011.